Zonalpelargonerna är de som vi brukar kalla ”vanlig pelargon”. Namnet kommer från den tydliga hästskoformade zon som finns på bladen hos P.zonale, en vild art som är en av urspungsarterna.
Zonalpelargonerna är den absolut största och dominerande av sortgrupperna. De delas in i undergrupper.
Bas och Speciella sorter innehåller de sorter som inte räknas till någon av undergrupperna för att de är utan de speciella kännetecknen eller att det är unikt annorlunda.

Brokbladiga sorter har två eller flera färger på bladen.

Fingerpelargoner har smala kronblad och flikiga blad som påminner om en hand.

Fågeläggspelargoner har små regelbundna prickar i avvikande färg på kronbladen.

Kaktusblommande pelargoner har inrullade kanter som gör att kronbladen ser smala ut.

Rosenknoppspelargonerna har så dubbla blommor att de liknar just rosenknoppar. Blommorna är små och sitter tätt.

Stjärnpelargonerna skiljer sig markant fån övriga inte bara genom sina kronblad utan också genom sina flikiga blad. De enkla sorterna kan liknas vi en stjärna.

Tulpanblommande pelargoner har blommor som inte öppnar sig helt och därmed för tankarna till tulpaner. Bladen är blankare än vanligt.

Äggskalspelargoner har oregelbundna prickar, fläckar och streck i avvikande färg på kronbladen.

Doftpelargonerna är dels vilda arter och dels förädlade sorter som har det gemensamt att de har aromatiska blad. Utseendemässigt är de väldigt olika. Doftpelargon kan t ex dofta ros, citron, mynta, krydda och lavendel.

Änglapelargoner påminner lite om reglapelargonerna (de engelska) men de har till storleken mindre blommor och blad. Bladen har oftast lite krusiga och blommorna är många. Den vilda arten Pelargonium crispum är förmodligen en av dem som varit inblandad i korsningarna.